Sandras

Kanske borde jag inte lägga tid på att fascineras över det där lilla, små saker som jag lika gärna skulle kunna låta glädja mig bara för en dag och sedan kasta bort som ett sammanträffande som råkade infinna sig, men jag kan inte låta bli. Ibland verkar saker så perfekt uträknade och jag kan inte låta bli att tro att de faktiskt är det. Att Gud har räknat ut.

Jag har verkligen svårt att förstå Gud, hur Han kan vara allsmäktig, evig, veta allt från tidens början och samtidigt ge oss en fri vilja. Det hänger liksom inte ihop att Han skulle ha räknat ut varje ögonblick i våra liv. Tur då att det enda jag behöver förstå är att Han är större, större än att jag kan förstå.

De där små tillfällena. Så enkla saker som att känna en liten besvikelse och sedan, precis när man tänkt efter lite och börjat gilla läget, visar det sig att det inte ens fanns någon anledning till den där besvikelsen. Kan det vara något annat än en liten stunds tålamodsträning assisterad av Livets skapare himself? Så enkla saker, så perfekt uträknade.