Sandras

För några veckor sedan var jag och en kompis iväg till Ungern, närmare bestämt Budapest, en sväng. Nu är det ju verkligen inte så att jag har blivit någon Budapestexpert efter knappt fyra dygn i staden men jag tänkte i alla fall dela med mig av några små och kanske ganska oviktiga erfarenheter som jag hoppas kan vara behjälpliga om någon får för sig att åka till Budapest.

 

Vi hade bara några få saker som redan innan hade bestämt oss för att göra och en av dem var att äta nutellapizza. En av pizzeriorna vi åt nutellapizza på heter La Pizza di mamma Sofia (bara det är ju typ en anledning att åka dit, eftersom alla tror att man säger "dinmamma" när man säger det) och den andra heter Pizza Me. Många blir så skeptiska när man säger att man har ätit nutellapizza men det var faktiskt gott. Testa en slice med Salami & Gorgonzola och kanske någon mer om du är hungrig, ät sedan en Nutellaslice till efterrätt. 

 

Vi bodde i distrikt sju som tydligen skulle vara värsta partystället men det var inget vi märkte av så jättemycket. Sista natten, som var natten mellan fredag och lördag, var det lite högljutt ute på gatan men annars stördes vi inte alls av det. Men det kanske är annorlunda andra tider på året, vi var nog där under lågsäsongen. 

 

En försäljarsnubbe försökte få oss att köpa ett sightseeingbusskort och visst, det var nog inte jättedyrt, men i efterhand är jag glad att vi inte köpte det för det var inga problem att upptäcka staden till fots. Det tog kanske 45 minuter att gå från distrikt sju till Szechenyibadet men då får man ju också en trevlig promenad där man hinner se lite mer av omgivningarna än om man bara åker förbi i en buss eller ännu värre - gömmer sig i en tunnelbana under marken och inte ser staden alls. Men en sak borde man tänka på om man satsar på att gå överallt - att ha bra skor. Har man det så kanske man kan njuta ännu mer av promenaderna än vi gjorde. 

 

Jag vet att det inte bara är i Budapest de finns men det kändes som att nästan alla parkbänkar man såg i staden var antingen gjorda för bara en person eller avdelade med ett armstöd mellan varje sittplats. Vet inte vad jag ville få fram av att säga detta, tyckte mest att det såg lite roligt (eller en aning tragiskt, det beror ju på hur man ser det) ut när man gick förbi och såg de där jättekorta bänkarna. 

 

"People get killed here every week" sa en ungrare till oss, men låt eder icke skrämmas. Det var tydligen mest gäng och så som bråkade med varandra, därav är risken att dö inte jättestor om man inte är gängmedlem, och hon sa också att distriktet inte var så farligt att vara i som många sa. Det finns tydligen en snäll del av distrikt åtta och en dålig del. Den där dåliga delen var nog bra att undvika men den snälla delen, som jag tror var delen mellan floden och Jószef körút, var nog ändå ingen fara att vistas i så länge man är lite uppmärksam. 

 

När vi åt på en restaurang och beställde "noodles" så fick vi något som såg ut som klumpar med något överkokt mellanting mellan pasta och ris. Ganska gott, men jag blev lite besviken när det inte var nudlar och insåg att jag hellre hade valt något annat tillbehör. Så bara så att ni vet: ungerska nudlar är inte riktigt som nudlar i sverige.

 

Kan ju bara tillägga till sist att Budapest var en trevlig stad, så åk dit bara!

Har ju gjort en tjugoen punkter lång nyårslista de senaste två åren och det kan ju vara en kul tradition att fortsätta med tänker jag. Dock känner jag att ganska många av de frågorna är lite tråkiga alternativt svåra att svara på och det är ju lite ovärt att läsa en massa ordbajserisvar som egentligen bara vill säga "jag vet inte". Så i år kör jag på en lite mindre lista. En liten återblick i frågeform helt enkelt.

 

Gjorde du något 2014 som du aldrig gjort förut?

I år har jag prickat av åtminstone två punkter på attgörainnanjagdör-listan. Den ena är att besöka ett kloster; den andra att åka till Norrland. Tyvärr var ju det där Norrlandsbesöket inte väldigt nordligt med tanke på hur långt upp man kan komma men ändå, Norrland är Norrland. Sedan har jag sumpat chanserna att klara en av mina punkter på den där listan. Jag har nämligen tonat håret och därmed kommer jag aldrig kunna pricka av punkten "aldrig färga håret". Sorgligt (men håret är jag nöjd med). Jag har även blivit blodgivare och lämnat blod för första gången i mitt liv.

 

Hur har året varit?

Ganska jobbigt faktiskt. Men på samma gång har det funnits en hel del glädjefyllda stunder som jag absolut inte skulle vilja vara utan. Jag skulle nog säga att jag har känt mig lite mer levande, tack vare både det jobbiga och det bra, det här året och på så sätt har det ju varit fantastiskt.

 

Nämn tre minnesvärda stunder från året.

Resan hem från Alsike kloster i våras. Jag minns hur jag satt på bussen till Knivsta och tänkte tillbaka på veckorna på klostret; först då insåg jag vad mina veckor där faktiskt hade gett mig och det var något väldigt fint.

Påskaftonsnatten. Jag hade varit på bröllop och när vi kom hem var det alldeles stjärnklart. Det var nästan mer än stjärnklart, jag vet inte hur jag ska förklara det men det var som ett riktigt djup i himlen och när man tittade liksom bortom stjärnorna så såg man bara ännu fler och så kunde man fortsätta tills man nästan blev yr av att ögonen inte kunde titta längre bort. Jag tittar sällan på stjärnorna men det där var så mäktigt så jag flyttade ut vår gungstol på balkongen och satt där en bra stund och bara förundrades.

Spårade och helt fantastiskt roliga stunder med Ulkapulkan. Kan inte välja en, men känslan av att det är så klockren humor är fantastisk, och minnesvärd.

 

Vad ser du fram emot med 2015?

Jag ser fram emot att åka till utlandet i februari och jag ser fram emot att se vad det kommer bli av hösten. Jag tror att jag kommer lämna Ralle till sommaren och fara vidare till något annat. Exakt till vad vet jag inte riktigt än, men jag tror att det kan bli något spännande.

 

Hur tillbringade du julen 2013?

Att vara på en lugn och trygg plats och vara omgiven av så många bra människor som jag har varit nu under hösten.

Jag vill ofta skriva någonting här, men gör det sällan. Ibland börjar jag skriva något men fastnar i "låter det här bra?"/"nej, ska jag verkligen skriva det här"-träsket och kvar blir ett utkast ifall inspirationen någon gång skulle falla på, typ. Dumt. Det här är ju verkligen ingen prestationsplats eller blogg som jag ska försöka locka läsare till, men jag är alldeles för bekräftelsesökande för att hålla mig borta från träsken. Det tragiska är väl kanske att även när jag inte bryr mig jättemycket om hur det blir när jag skriver (typ nu, bara för att jag har bestämt mig för det) så har det en del i det där bekräftelsesökandet. Tyvärr. Hur som helst, nu ska jag skriva något för att jag vill skriva något. 

 

Jag har jullov nu. Tre och en halv vecka borta från bibelskolan och förvirringen över mig själv och livet blir inte mindre. Lite vilsen, ändå på så rätt plats. Hoppas och längtar efter allt som är bra men vågar väl inte alltid tro på så mycket. Var i Göteborg med delar av min klass i början av lovet, gick där på Liseberg och skrev en önskelista till tomten innehållandes "fred på jorden, garn och Jesus". Nu vill jag sy för hand, lära mig sticka bra, sluta köpa saker, skriva brev. Äsch. Egentligen spelar det nog ingen roll. "Världen har ingenting att ge mig, Jesus jag vill bara ha Dig.". 

 

 

I fredags fick jag höstlov från bibelskolan och åkte hem. Eller hem och hem, ärligt talat så vet jag inte riktigt.  Hemma är ju på Ralle. Mitt nya hem är i Småland. Det är klart att det känns väldigt hemma att vara här också, men jag längtar faktiskt redan tillbaka lite. Det är skönt att ta en paus från tankarna och för en gångs skull inte behöva leva så i nuet, ta in allt man hör sägas och njuta av varje stund eftersom jag vet att där tiden där är begränsad, men jag saknar mina vänner på bibelskolan.

 

Men visst är det skönt ändå med lov. Träffa familjen, spela piano (är oftast lite för feg för att sätta mig och spela bland alla väldigt musikaliska människor (som jag dock är jätteglad och tacksam att ha runt mig) på bibelskolan), lyssna på musik på spotify (!!!), inte bry sig om vad i kylskåpet som är mitt. Har redan hunnit vara i typ tre kyrkor sedan jag kom hem, idag struntade jag dock i att gå på gudstjänst. På måndag blir det en tur till Göteborg med min mor. Sedan ska jag hem till pappa några dagar, gunga gungstol och hämta typ tre biblar som jag vill ha med till bibelskolan efter lovet (tog bara med en när jag flyttade dit, men nu saknar jag de andra). Det här blir nog ett bra lov, det blir det.

Tänkte skriva något här. Jag har varit på bibelskolan snart fyra veckor nu, sick vad tiden går fort. Egentligen inte sådär panikfort som att man får ångest över att ett år ska kännas som typ en dag när man är åttio (eftersom det går så fort redan nu, hur fort kommer då inte tiden att gå om 61 år liksom?) för här tar jag vara på tiden så galet mycket bättre än förut. Så det går fort på ett ganska bra sätt, men ändå lite läskigt fort.

Hur som helst, det känns ju mindre värt att dag efter dag filosofera över hur fort tiden går så jag ska istället tala om att jag har det bra här. Ibland kommer tankar av förvirring och undran över vad jag egentligen gör här och annat fjant. Det är inte kul. Dock så har jag inte blivit mindre övertygad om att det här var det bästa valet jag kunde göra. Oavsett hur opepp jag kan vara när jag vaknar en morgon så önskar jag inte att jag var någon annanstans. Jag vet inte hur många gånger jag har tänkt att det här måste vara den absolut bästa platsen att vara på. Själva platsen är superfin verkligen med utsikt över sjön (även om mitt rum bara har utsikt mot en grå betongvägg) och skog och natur runtomkring, klassen består bara av bra människor och skolan är ju också bara helt strålande bra. De gånger jag drabbas av något mer negativa tankar så handlar det oftast om mig själv och beror inte på att jag är här. Ibland måste man väl dessutom ta ett steg tillbaka för att ta två framåt (om inte typ åtta steg bakåt med risk att stanna där och chans att ta sig tjugo steg framåt och det känns ändå rätt värt).
Nej. Ursäkta. Ska inte besvära med meningslöst (eller meningsfullt, du väljer) dravel mer.

C ya.

 

Taxilandet.com kan nog vara typ den finaste bloggen jag har läst. Det är en cancersjuka mammas berättelse till sin lilla dotter, Snorpan, och den är helt fantastisk att läsa. Egentligen bara så fruktansvärt sorglig men det är nog också den sorgliga historien som gör den så fin och bra, för Snorpans mamma skriver om sådant som känns vikigt. Så värd att läsa tycker jag.

 

En annan blogg jag tycker om att läsa är fairlynuts.blogg.se. Jag vet inte riktigt vad det är med den som jag har fastnat så för, kanske är det att Lissie skriver så fint eller att hon berättar så personligt i bloggen. Det är lite som att läsa en riktigt bra bok, samtidigt som bloggen känns ganska anonym utan bilder och namn så är det lätt att måla upp en bild av allt hon skriver om och det blir liksom spännande att följa hennes liv. 

 

Sedan har vi inthygrace.blogg.se vars ägare är min fantastiskt kloka och fina kusin Linnéa. Bloggen är inte så väluppdaterad nuförtiden, men vad gör det? Det står redan massa kloka saker där och kommer det upp något nytt så är det ju en bonus, men att repetera och läsa saker om och om igen är ett fantastiskt sätt att lära sig saker lärde jag mig på spanskalektionerna på högstadiet och det kan säkert tillämpas här också! Typ allt som står här är väldigt läsvärt och fint, hur som helst. 

 

Den fjärde bloggen jag tänkte tipsa om är lifefromwithin.blogg.se. Liene har haft flera olika bloggar och jag har följt  dem typ sedan jag upptäckte att bloggar finns. Åtminstone var hon en av de första bloggarna jag började följa som jag inte kände. Hur jag hittade henne och vad jag fastnade för, det vet jag ärligt talat inte. Saken är den att länge var det väldigt mycket foton och mode i bloggen och det intresserar mig knappt, så att jag inte tröttnade är nästan en liten gåta för mig, men ändå läste jag de allra flesta inläggen när de kom upp i flödet på bloglovin. MEN, det roliga är att hon numera helt har bytt inriktning på bloggen och nu skriver hon nästan bara om sin kristna tro, en tro som jag har fattat det som att hon inte ens hade när jag började följa hennes blogg, och det är jag desto mer intresserad av att läsa om. Det roligaste med att läsa Lienes blogg är nog för mig ändå att jag har följt henne så länge så att det nästan känns lite som att jag känner henne. Dessutom är det inspirerande att läsa om hennes starka tro!

För lite mer än en månad sedan skickade jag in en ansökan till en bibelskola. Det stod på skolans hemsida och ansökningshandlingar att de har löpande antagning från april, men när i april man skulle få besked visste jag ju inte.  

 

Så i fredags, jag satt på bussen på väg hem efter en skoldag och jag hade av någon anledning känslan av att "idag har jag nog fått brev från bibelskolan". Jag var verkligen pepp på att få ett trevligt besked därifrån. Och vet ni? När jag kom hem helt plaskvåt efter en cykeltur i stora blöta snöflingor och kollade i brevlådan så låg brevet där! Hur kul som helst! "Vi är glada att kunna erbjuda dig en plats på vår bibelskola i höst!", så stod det. Så om allt bara går enligt planerna nu så flyttar jag till Småland i höst och går bibelskola.

 

Hur det känns? Övervägande bra! Ärligt talat så känns det lite småläskigt och jag börjar undra vad jag egentligen har gjort, vad det är jag har skickat in en lång ansökan om mig själv till och bestämt mig för att satsa på under ett helt år, men som tur är så känns det på samma gång riktigt bra och roligt. Överväger att börja skriva en seriös packningslista redan nu (ja, jag gillar att skriva listor och jag gillar att göra vissa saker alldeles för lång tid innan man behöver göra dem).

Det kan vara så att jag inte känner så stor lust, eller så stort behov, av att skriva här för tillfället. Jag tror att bloggen fyller sin funktion bäst när jag lever lite passivt och nu börjar det nog hända saker. Inte för att jag har ett överdrivet innehållsrikt liv nu heller men det händer saker på ett annat sätt än tidigare. Det blir liksom mer på riktigt nu att nya steg ska tas och det självklara som är nu kommer snart att vara något som är bakom. Saker börjar klarna åtminstone lite grann.

 

Jag var inställd och förväntansfull på en sommar i Norge, sedan vände det helt och jag blir nog kvar här en sommar till. Skönt på ett sätt, tanken på att jag ska flytta härifrån och sedan kanske aldrig mer komma tillbaka hit mer än max någon vecka i taget skrämmer mig lite. Inte för att jag tycker så fruktansvärt mycket om den här platsen men den är ju trots allt mitt hem, jag vet ju inget annat. Samtidigt vill jag härifrån så snart det bara går, byta ut det som är runt omkring och bara ha kvar mig själv för att få känna att jag är jag. Uppleva något nytt och våga något jag inte tror att jag vågar. Men en sommar. En sommar är inte ens lång så det klarar jag. Blir allt som jag vill så flyttar jag ju ändå i höst och då kan jag få allt det där då istället. Det känns trots allt tryggt och bra att vara kvar här lite till. Tror jag.

 

Annars då? Det är påsk om några ynka dagar. Jag har skaffat instagram och jag spelar piano en massa trots att jag knappt kan. Igår tröttnade jag på att alltid känna att jag inte har några kläder att välja på så jag beställde hem femton klädesplagg för cirkus sjuttiofem kronor stycket i genomsnitt. Behöver dock fortfarande byxor i plural. 

 

Jag återkommer en annan dag.

Okej. Detta inlägg läses på egen risk. Just saying. 

 

Igår natt drömde jag att det var krig. Jag befann mig på något stort hotell eller vad det nu var och där var typ alla och hoppades på att inte dö av några bomber. Det fanns två delar av hotellet med en innergård mellan, jag var bara i den första delen men vissa slussades vidare till nästa del där jag tror att det skulle vara lite säkrare att vara. Jag minns inte riktigt hur alltihop slutade men jag tror att jag överlevde, efter att ha varit med om några bombningar.

 

Inatt fortsatte våldstemat, men på ett lite annat sätt. Jag befann mig i något stort rum eller något, kan ha varit en idrottshall kanske. Det var fullt med folk. Vi var ett fåtal personer som stod i ett hörn och resten trängdes över hela rummet. Jag fattar fortfarande inte riktigt vad det hela gick ut på men jag vet två saker vi gjorde, som egentligen inte känns som att de hände samtidigt (vilket jag ändå tror att de gjorde) för de hade verkligen inget med varandra att göra. Den ena saken var att vi spanade efter folk vi kände och hade någon slags lekfull tävling om vem som såg flest, och det var inte lätt eftersom det var väldigt mycket folk och alla rörde på sig men det var tydligen ändå ganska många av våra vänner där för jag minns att vi såg några. Den andra saken vi gjorde, observera att det här inte hör ihop med letandet efter människor vi kände, var att vi hade gevär och sköt planlöst på människorna framför oss. Egentligen minns jag inte att jag sköt men jag minns att vi lade ifrån oss våra gevär när vi skulle gå därifrån och det var bara självklart efteråt att det var det vi hade gjort så jag antar att själva den händelsen bara föll bort ur minnet när jag vaknade. Och det kanske bara var bra. Hur som helst, grejen var den att jag nog inte riktigt fattade vad jag gjorde när jag stod där och sköt. Efteråt träffade jag nämligen mina vänner och släktingar som hade varit med i det där rummet, och jag hade så sjukt dåligt samvete över att jag hade skjutit för jag insåg plötsligt att jag kunde ha träffat någon av dem jag kände. Kunde inte erkänna för någon att jag hade varit en av dem i hörnet med gevär. Inget konstigt med att känna så, men det konstiga var ju att jag inte hade en tanke på det tidigare utan insåg hur otroligt sjukt och dumt det var först efteråt. Mådde så dåligt över detta.

 

Till sist, för att inte avsluta så dystert så ska jag berätta en till grej som jag drömde inatt. Jag skulle göra vitkålssallad. Receptet var: 2 delar matolja, 1 del vinäger, 1 del coca-cola + kryddor. Coca-cola i pizzasallad? Testa vettja! Det kanske är gott.

 

Peace out.

Fredag kväll. Bara jag är hemma och jag bär kläder i tre nyanser av grått. Tre nyanser av gråmelange till och med. Jag var på biblioteket tidigare idag, lånade två böcker. För första gången på länge lånade jag böcker och för första gången på länge sitter jag och läser och känner att jag läser för att jag vill läsa. Jag tror att jag ska fortsätta med det en stund till ikväll. Försöka att inte låta mig distraheras av något annat. Det skulle vara allt annat än bortkastad tid.

 

Här kommer ett tråkigt blogginlägg från en småsjuk Sandra om en helt vanlig dag. Om vad som händer. 

Som sagt, jag är lite sjuk idag (och igår, och i förrgår). Inte sådär jättesjuk men lite halvfebrig med ont i halsen. Tillräckligt för att jag inte ska känna mig frisk. Någon sjukanmälan till skolan behövdes ju dock inte, jag har projektarbetsvecka och behövde ändå inte vara i skolan på hela veckan. Inte nästa vecka heller för då har jag sportlov. Veckor som de här känner jag att det är skönt att vara borta från skolan och då längtar jag till sommaren. Då är det slut. Slut med skola av den här sorten. 

Jag har ätit glass idag - gott. Skrivit ansökningsgrejer - svårt. Spelat Ruzzle - får mig att bli knäpp (ser bokstäver framför mig hela tiden). Frusit - inte askul. Tänkt på livet och framtiden och drömmar och en längtan - standard.

 

För ett tag sedan skrev jag om storheten i det lilla och att Gud har räknat ut varje ögonblick. Jag skrev om min fascination över små sammanträffanden som på något sätt förvandlas till något mycket större tack vare de insikter de ger. Nu har det hänt igen. Ett ganska otippat sammanträffande den här gången. Kan hända att någon tycker att jag är hjärntvättad som tycker mig se Gud i allt och inget men idag tror jag starkt på att han kan tala även genom Tradera. 

Idag har jag egentligen inget vettigt att säga, jag är bara så opepp. Om det nu finns något jag är pepp på (och, ja det gör det väl (inte ens i mitt kanske mest negativa blogginlägg hittills så kan jag vara 100 % negativ (bra grej))) så känner jag det i alla fall inte nu. Opepp på skola imorgon. Opepp på mig själv. Vill bort från det här rummet.

 

Hur tillbringade du julen 2012?

På julafton åt jag först julmat med mamma och åkte sedan och firade med lite släkt på pappas sida. På juldagen träffade jag släkten på mammas sida och på annandag jul pappas familj.

Chanser jag fått men inte tagit. I övrigt så har jag nog känt att det mesta dåliga som hänt har lärt mig något eller lett till något bra, på ett eller annat sätt, och det som möjligen inte gjort det är nog så litet att jag inte ens minns det nu.

Ja, Gud.

Fina människor har fått mig att må bra, på många olika sätt. Kramar. Kyrkan på Teneriffa.