Livet har ju inte blivit sämre i alla fall.

Tänkte skriva något här. Jag har varit på bibelskolan snart fyra veckor nu, sick vad tiden går fort. Egentligen inte sådär panikfort som att man får ångest över att ett år ska kännas som typ en dag när man är åttio (eftersom det går så fort redan nu, hur fort kommer då inte tiden att gå om 61 år liksom?) för här tar jag vara på tiden så galet mycket bättre än förut. Så det går fort på ett ganska bra sätt, men ändå lite läskigt fort.
Hur som helst, det känns ju mindre värt att dag efter dag filosofera över hur fort tiden går så jag ska istället tala om att jag har det bra här. Ibland kommer tankar av förvirring och undran över vad jag egentligen gör här och annat fjant. Det är inte kul. Dock så har jag inte blivit mindre övertygad om att det här var det bästa valet jag kunde göra. Oavsett hur opepp jag kan vara när jag vaknar en morgon så önskar jag inte att jag var någon annanstans. Jag vet inte hur många gånger jag har tänkt att det här måste vara den absolut bästa platsen att vara på. Själva platsen är superfin verkligen med utsikt över sjön (även om mitt rum bara har utsikt mot en grå betongvägg) och skog och natur runtomkring, klassen består bara av bra människor och skolan är ju också bara helt strålande bra. De gånger jag drabbas av något mer negativa tankar så handlar det oftast om mig själv och beror inte på att jag är här. Ibland måste man väl dessutom ta ett steg tillbaka för att ta två framåt (om inte typ åtta steg bakåt med risk att stanna där och chans att ta sig tjugo steg framåt och det känns ändå rätt värt).
Nej. Ursäkta. Ska inte besvära med meningslöst (eller meningsfullt, du väljer) dravel mer.
C ya.
 

Idag är dagen.

Idag är den stora dagen, dagen då jag ska flytta och börja på bibelskolan. Egentligen är jag ju helt knäpp som gör detta. Ja, jag vet att det inte alls är en ovanlig grej att flytta hemifrån och börja på folkhögskola när man är nitton år. Men det mest normala valet för mig borde ju ändå varit att efter studenten typ stanna kvar hemma och jobba kvar som vikarie på sommarjobbet i kombination med att plugga någon teoretisk distanskurs, allt för att skjuta upp större och svårare val till en dag då jag känner mig väldigt mycket mer modig och redo. Istället väljer jag, trots att jag är nästan lika feg som jag alltid har varit, att inte bara flytta ett antal mil hemifrån för att bo på internatskola med främmande människor utan OCKSÅ att börja en utbildning som inte lär ge mig något jobb men kanske förändrar mig helt och ger mig ännu läskigare och knäppare tankar, idéer och planer inför kommande år och dagar. VAD har jag gett mig in på?

Alright. Just nu är jag mest lugn och förväntansfull, och innerst inne fattar jag ju att detta inte kommer bli så illa alls. Men ändå, lite förvånar jag mig själv.

RSS 2.0