Sandras

Tänkte skriva något här. Jag har varit på bibelskolan snart fyra veckor nu, sick vad tiden går fort. Egentligen inte sådär panikfort som att man får ångest över att ett år ska kännas som typ en dag när man är åttio (eftersom det går så fort redan nu, hur fort kommer då inte tiden att gå om 61 år liksom?) för här tar jag vara på tiden så galet mycket bättre än förut. Så det går fort på ett ganska bra sätt, men ändå lite läskigt fort.

Hur som helst, det känns ju mindre värt att dag efter dag filosofera över hur fort tiden går så jag ska istället tala om att jag har det bra här. Ibland kommer tankar av förvirring och undran över vad jag egentligen gör här och annat fjant. Det är inte kul. Dock så har jag inte blivit mindre övertygad om att det här var det bästa valet jag kunde göra. Oavsett hur opepp jag kan vara när jag vaknar en morgon så önskar jag inte att jag var någon annanstans. Jag vet inte hur många gånger jag har tänkt att det här måste vara den absolut bästa platsen att vara på. Själva platsen är superfin verkligen med utsikt över sjön (även om mitt rum bara har utsikt mot en grå betongvägg) och skog och natur runtomkring, klassen består bara av bra människor och skolan är ju också bara helt strålande bra. De gånger jag drabbas av något mer negativa tankar så handlar det oftast om mig själv och beror inte på att jag är här. Ibland måste man väl dessutom ta ett steg tillbaka för att ta två framåt (om inte typ åtta steg bakåt med risk att stanna där och chans att ta sig tjugo steg framåt och det känns ändå rätt värt).
Nej. Ursäkta. Ska inte besvära med meningslöst (eller meningsfullt, du väljer) dravel mer.

C ya.