Sandras

När jag kom hem från Teneriffa blev jag förvånad över att det bara var två veckor kvar, förra veckan kändes det som att det fortfarande var två veckor kvar och i förrgår var jag inte ens säker på om julafton redan hade varit eller inte. Förvirrad, javisst. Nu känner jag mig i alla fall ganska säker på att det är julafton idag, så därför vill jag önska alla som läser det här en riktigt god jul med några trevliga jullänkar (check it out, vettja!).

 

 

 

 

 

Varma julkramar!

 

Din nåd är dyrbar o Gud, din nåd.
Din nåd är dyrbar o Gud, din nåd.
Du är livets källa.
I Ditt ljus ser vi ljus.
Du är livets källa.
I ditt ljus ser vi, ser vi ljus.

Nummer 760 i Svenska Psalmboken, fin sång. Den sången har gått på repeat i mitt huvud hela dagen, ända sedan dagens morgonbön, och den har fått samsas med tankarna om att jag inte alls vill lämna min praktik.

 

14.00 skulle jag ha slutat, men när klockan blev två kände jag inte alls för att gå hem så jag försökte dra ut på det en stund. Jag stannade kvar, diskade lite till och lät mina fötter ta upp några kvadratdecimeters golvyta där i köket, men snart fick det ändå bli dags att ta farväl.

 

Jag kommer sakna min praktikplats, Svenska kyrkan i Los Cristianos, så mycket! Människorna, stämningen, morgonbönerna, söndagsmässorna, kanelbullarna, kyrkbyggnaden, servettvikningen. Känslan.

 

När jag har haft praktik tidigare har mitt liv sett ut precis som vanligt, praktiken har liksom bara varit en annorlunda grej vid sidan om. Nu är jag så långt hemifrån och de enda jag träffar, mer än okända människor man möter ute, är förutom mina vänner som jag åkte hit med och bor med just de jag träffar på praktiken i kyrkan.

 

Kyrkan har varit en så stor del av vardagen här under den här månaden och därför kommer jag verkligen sakna den här praktikplatsen, men också för att den helt enkelt är fantastisk och för att jag har trivts så bra och känt mig riktigt välkommen.

 

Disken. Den kommer jag också sakna. Jag kommer sakna att stå vid diskmaskinen och filosofera över texten ovanför diskhon, hur stort och fantastiskt det där himmelriket måste vara.

Det hade ju kunnat vara så, men sanningen är den att jag är inte rysk. I alla fall inte vad jag vet. Så jag sa helt enkelt "no" till kvinnan som för bara en liten stund sedan ställde den frågan till mig. Jag fick inte veta vad hon ville eller vad som fick henne att tro att jag var rysk, så det kan jag ju få fundera på resten av kvällen och så länge jag inte kommer på något bättre att fundera över.

 

Idag är det första advent och bara för att det är en lite speciell dag så blir det lite extra tydligt hur långt hemifrån jag är. Hade jag varit hemma nu hade jag säkert stått vid torget i en halvmeter snö och tittat på tomteparaden, jag hade varit glad över att snön äntligen har fallit och advent hade blivit en anledning att verkligen försöka få fram bästa möjliga julkänsla där i vintermörkret. Nu är jag i stället i en turistort i värmen och man får inse att advent kanske är lite mer än bara början på en fin och vintrig julstämning.

 

Jag var ledig från min praktik i kyrkan idag så jag och mina vänner tog chansen att besöka marknaden där jag faktiskt gjorde några trevliga fynd, sedan åt vi god pizza och efter det åkte mina vänner hem till vår lägenhet på hotellet. Jag hade däremot ingen lust att missa sista Gudstjänsten innan jag åker så jag stannade kvar vid stranden och väntade på att det skulle bli dags att gå till kyrkan. Jag badade fötterna i havet och satt på en mur vid strandpromenaden och åt en god snickersglasstrut, för så kan man ju faktiskt också tilbringa en första advent.

 

Efter ett litet tag var det dags för Gudstjänsten och även om det var en väldigt fin adventsgudstjänst så kändes det lite tråkigt att veta att detta var sista söndagen där för den här gången och att jag snart ska härifrån och inte se den här platsen på länge. Jag har bara varit här tre veckor och allt har inte känts perfekt och bra här, men på något sätt känner jag mig ändå så hemma. Jag kommer verkligen sakna det här.

 

 

 

 

 

Nu är jag på Teneriffa. Det är första gången jag är utanför Norden och första gången jag är borta hemifrån längre tid än en vecka så jag har egentligen ingen aning om hur det här kommer bli men jag hoppas på bra. Resan hemifrån till Teneriffa gick smärtfritt trots att vi satt vakna på Arlanda hela natten till söndagen och därmed inte fick någon sömn på trettio timmar. Väl på Teneriffa åkte vi till hotellet i minibuss med ABBA-covers i högtalarna och höga berg, palmer och kaktusar utanför fönsterrutorna. Lägenheten som vi bor i har fyra rum och kök och fyra balkonger OCH städerskan diskar vår disk. Pool finns också såklart. Vet inte om det kan bli så mycket bättre. Visst saknar jag Sverige lite och människor där men jag har det ändå så bra här och än så länge trivs jag verkligen. Praktiken är också väldigt bra, it gives me a good feeling. Förutsättningarna för fyra riktigt bra veckor finns, helt klart.

Så lång tid är det kvar till jul.

 

Ja, jag vet att det är ett tag, men eftersom jag snart kommer åka till sommaren och inte kommer hem förrän någon vecka in i december så känns det som att jag kommer missa lite av den där julpeppen. Dessutom kom första snön här idag. Därför tänkte jag redan nu dela med mig av min jul- och vinterspellista på spotify.

 

Precis som flera andra av mina spellistor har den fått ett citat från en Kalle Anka-tidning som namn. Lyssna och njut av att tänka på den mysiga vintern som snart ska komma! Det här är mycket bättre än att dansa mambo till jul, Musse!

Oh, tell me You're here
That You will watch over me forever
Oh, take hold of my heart
Show me You'll love me forever

(Fireflight - Forever)

Jag är inte särskilt flitig med det här att blogga. Läser bloggar gör jag däremot, just nu sitter jag och kikar i Jonna Jintons blogg. Jonna är en 22-årig tjej som lämnade Göteborg för att flytta till en stuga i Norrland, verkligen en mysig blogg.

Skolan började för snart tre veckor sedan och självklart har de dåliga pluggvanorna redan börjat. Imorgon har jag ett mattetest och jag har en del uppgifter i matteboken som jag borde göra men jag är som vanligt inte tillräckligt motiverad för att göra dem. Annars så känns det ganska lugnt att gå i skolan igen. Min klass har fått ett väldigt chill schema och det tycker jag att vi förtjänar efter två år med scheman i stort sett fullproppade med lektioner. Visserligen har jag inte så stor nytta av att sluta tidigt eller börja tidigt eftersom de där bussarna inte vill gå så ofta men det är ändå väldigt skönt att slippa sitta på sista lektionen och vara så där äckligt trött och bara längta hem. Jag känner förresten redan nu att det här året kommer gå fort. Studentmössan är redan beställd och om bara nio veckor åker jag till Teneriffa för att ha praktik i fyra veckor. Efter praktiken är det bara vårterminen kvar och den brukar ju gå fort även när man inte går sista året på gymnasiet så jag har svårt att tänka mig att den skulle gå långsammare nu. Sammanfattningsvis; livet i skolan är som vanligt fast lite bättre.