Med tanken någon annanstans.
Efter tre och en halv vecka på Alsike kloster har jag åkt tillbaka på Ralle. I verkligheten är jag tillbaka, men i tanken verkar jag vara kvar. Människor här frågar hur jag har haft det och jag svarar men det känns liksom inte bra. Samtidigt som jag så gärna vill berätta om min praktik så känner jag bara; NO WAY jag kan inte småprata om detta och det går liksom inte att berätta hur det har varit på fem minuter eller hur långt du nu förväntar dig att svaret ska vara. Jag säger ju inte så, jag försöker istället så snällt att svara ungefär att det har mestadels varit bra och jag har undervisat i svenska och det har varit en rolig utmaning. Det kan ju funka som en sammanfattning, men det känns tokigt platt och där någonstans förstår jag att det här har satt mer spår i mig än jag har trott när jag de senaste veckorna har suttit där och försökt förklara svensk grammatik eller upptäckt att jag visst kunde känna mig riktigt arg på barn som vägrar lyssna. Jag vet knappt vad det är jag egentligen känner eller vad det här har gjort med mig - det har ju inte ens alltid känts bra, även om det ibland känns som att det kan vara det viktigaste jag gjort i hela mitt liv - men just nu verkar halva mitt förvirrade hjärta vara kvar där, bland människorna i Alsike.
Kommentarer
Trackback
