Livet efter gymnasiet #1
Varför är det så, att när man behöver vara säker på något så blir man plötsligt sådär äcklig osäker istället?
I det första inlägget på den här bloggen så skrev jag om att detta är sista året som jag faktiskt vet vad jag ska göra. Hela tanken med bloggen var lite att jag skulle skriva om mitt liv och mina tankar såhär nu när det är dags att ta steget ut i resten av mitt liv. Det är kanske dags att skriva något om det där nu.
De senaste månaderna har jag haft så många tankar om vad som ska hända till hösten och, ja, ett tag kändes det faktiskt väldigt bra. Jag trodde att jag hade en bra plan, det fanns en tanke som kändes lite bättre än alla andra alternativ. Precis så som man vill att det ska vara.
Nu vet jag inte länge. Det är alldeles för mycket som gör mig osäker. Nu när det är dags att snart bestämma sig så kommer alla tveksamheter på en gång och sådant jag inser att jag måste göra känns lite för stort och lite för svårt. Samtidigt kan jag inte släppa tanken på det där jag vill (för, vill, det gör jag fortfarande, det är annat som får mig att bli osäker). Så nu vet jag inte riktigt. Det var väl ungefär nu som jag hoppades att allt skulle kännas ännu bättre än det gjort tidigare men riktigt så bra blev det inte.
Ja, jag vet att det här låter (och kanske även är) lite barnsligt överdramatiserat och att det inte borde vara någon big deal, men de här tankarna har en förmåga att få mig att känna mig lite kvävd.
