Sandras

Det kan vara så att jag inte känner så stor lust, eller så stort behov, av att skriva här för tillfället. Jag tror att bloggen fyller sin funktion bäst när jag lever lite passivt och nu börjar det nog hända saker. Inte för att jag har ett överdrivet innehållsrikt liv nu heller men det händer saker på ett annat sätt än tidigare. Det blir liksom mer på riktigt nu att nya steg ska tas och det självklara som är nu kommer snart att vara något som är bakom. Saker börjar klarna åtminstone lite grann.

 

Jag var inställd och förväntansfull på en sommar i Norge, sedan vände det helt och jag blir nog kvar här en sommar till. Skönt på ett sätt, tanken på att jag ska flytta härifrån och sedan kanske aldrig mer komma tillbaka hit mer än max någon vecka i taget skrämmer mig lite. Inte för att jag tycker så fruktansvärt mycket om den här platsen men den är ju trots allt mitt hem, jag vet ju inget annat. Samtidigt vill jag härifrån så snart det bara går, byta ut det som är runt omkring och bara ha kvar mig själv för att få känna att jag är jag. Uppleva något nytt och våga något jag inte tror att jag vågar. Men en sommar. En sommar är inte ens lång så det klarar jag. Blir allt som jag vill så flyttar jag ju ändå i höst och då kan jag få allt det där då istället. Det känns trots allt tryggt och bra att vara kvar här lite till. Tror jag.

 

Annars då? Det är påsk om några ynka dagar. Jag har skaffat instagram och jag spelar piano en massa trots att jag knappt kan. Igår tröttnade jag på att alltid känna att jag inte har några kläder att välja på så jag beställde hem femton klädesplagg för cirkus sjuttiofem kronor stycket i genomsnitt. Behöver dock fortfarande byxor i plural. 

 

Jag återkommer en annan dag.