Sandras

Jag gillar inte det här helt och hållet. Jag vet inte om jag verkligen vill ösa ur mig mina tankar så här i en blogg som vem som helst kan läsa. Inte så att det jag skriver är privat, eller att jag är emot bloggning i allmänhet. Bara att jag känner att det vore bättre om tankarna kom lite mer direkt från mig i stället för att visas på en datorskärm.

 

Jag vet också hur det var när jag hade slutat skriva i en blogg jag hade tidigare och i stället satte mig och skrev dagbok, hur otroligt skönt det var och hur bra orden flöt ihop till meningar när jag inte behövde tänka på att någon annan skulle läsa det efteråt. Det är trots allt lite svårt att bara strunta i den där prestationsbiten även om jag vet att det inte behöver bli bra.

 

Ändå är det ju så skönt att få ur sig lite tankar, och jag tycker ju så fantastiskt mycket om att skriva. Jag tror verkligen inte att det finns något annat sätt jag hellre utrycker mig på. Inget sätt att säga saker på känner jag mig mer bekväm med än att skriva.

 

Jag antar att det aldrig brukar märkas men ibland ändrar jag ett ord i ett inlägg både en och två gånger efter att jag har publicerat det eftersom jag hittar ett annat ord som skulle göra meningen bara lite bättre. Jag gillar att försöka få fram det jag vill säga på det sätt jag vill, att få det så bra som möjligt. Hitta någon sorts balans så att man inte missar något betydelsefullt men ändå inte bara skriver en massa överflödiga rader. Det är ju till och med roligt att bygga om meningarna så att de inte börjar med och eller men, sådär som jag fick lära mig på svensklektionerna på mellanstadiet, och att försöka dela upp texter i stycken på rätt ställen. Om det blir bra vet jag inte och det spelar egentligen mindre roll, jag gillar det verkligen.

 

Den lilla lyckokicken när orden flyter på och meningen blir bra, när man känner att man har hittat rätt ord för att beskriva känslan och tanken. Glädjen över att få beröm för något jag har skrivit är något speciellt, ändå är det inte bekräftelsen jag vill ha för glädjen bara i det skrivna ordet har jag redan innan. 

 

Så trots nackdelarna, jag trivs med det här. Att skriva ger mig något och helt släpper jag heller inte tanken på att det kanske kan finnas någon meningsfull tanke i något jag skriver och kanske kan det ge även någon annan något bra. Det vore ju bara ett stort fett plustecken i så fall.