Sandras

Inte hahaha. Att ha, menade jag.

 

Nästa lördag åker jag hemifrån för att åka till Teneriffa och stanna där fyra veckor. Därför håller jag på för fullt med att packa och försöka bestämma vad som ska få åka ner i resväskan och vad som ska stanna här hemma. Det är inte det allra lättaste när man aldrig tidigare har varit utanför Norden eller varit borta hemifrån mer än en vecka. Min tanke med det här inlägget var dock inte att få fram att jag har massa problem med vad jag ska packa.

 

Jag vet att jag har mycket saker. Jag tror inte att jag är den som har mest men jag har nog alltid fattat att jag har mer än jag behöver. Det är klart att jag vet att jag lever i överflöd. Men att packa vad man behöver för fyra veckor ett på en ö i Atlanten och sedan se hur mycket som kommer att bli kvar hemma fick mig ändå att känna "HUR MYCKET grejer har jag egentligen?". Kläder, prylar, allt.

 

Allt det där som jag kommer klara mig så bra utan i en månad, skulle jag inte lika gärna kunna klara mig utan det i två månader? Fyra månader? Ett halvår? Varför inte ett helt år? De där kläderna som jag trodde att jag behövde, jag kanske ska strunta i att köpa dem?

 

Ibland blir jag så sjukligt trött på grejer. Prylar. Saker. Jag tror så ofta att jag vill ha, men hur mycket glädje får jag egentligen av sakerna i slutändan? Jag önskar så att jag kunde stå emot det där habegäret lite oftare för jag känner att det skulle vara otroligt befriande att bara ha lite mindre. Eller mycket mindre.