Sandras

Nu tar jag farväl av dig för den här gången. Jag ger mig iväg i några veckor och när jag kommer tillbaka har du nog lämnat för att släppa fram vintern. Egentligen har du kanske redan börjat välkomna vintern men helt har du inte lämnat. Du visar dig fortfarande så att jag inte ska glömma bort dig och ditt allra bästa jag.

Hade det inte varit för att vi ses igen om ett år så skulle jag nog sakna dig väldigt mycket, men nu kan jag nog stå ut. Lite konstigt kommer det bli förstås, jag är ju inte van vid att gå från höst till sommar och sedan sommar till vinter, men jag tror att det blir bra ändå.

Nästa gång vi ses är det kanske inte på samma plats som nu. Det är lite spännande att tänka på eftersom jag inte vet än var det kommer bli, men jag tror inte att jag kommer tycka mindre om att se dig där jag kommer vara då. Du är ju fortfarande hösten, liksom.